Maria går på vägen som leder in till byn.
Hon sjunger och hon skrattar åt lärkorna i skyn.
Hon är på väg till torget för att sälja lite bröd,
och solen stiger, varm och stor, och färgar himlen röd.
.
Då möter hon en herre på en häst med yvig man.
Han säger: "Jag är kungens man. Så jag tar vad jag vill ha.
Och du är alltför vacker för att inte ha nå'n man;
Följ med mej in i skogen ska jag visa vad jag kan."
.
Hon tvingas ner i gräset, och han tar på hennes kropp.
Hon slingrar sej, och ber honom för Guds skull hålla opp.
Men riddarn bara skrattar, berusad av sin glöd.
Så hon tar hans kniv och stöter till och riddaren är död.
.
Dom fängslade Maria, hon stenades för dråp.
Men minnet efter riddaren blev firat varje år.
Ja, herrarna blir hjältar, men folket det blir dömt.
Och vi som ser hur allt går till får veta att vi drömt.
.
Skiva: Danska nätter (1982), tekst och musik: Björn Afzelius
.
Jag läste i den gamla Västgötalagen om hur man förr i tiden bestraffades olika, beroende på vilken klass man tillhörde. Lagstiftningen har ändrats sedan dess, men inte sättet på vilket den tillämpas.
.
Jag skrev sången redan 1974, men framförde den aldrig på scenen. Jag tyckte inte den passade min stil på den tiden. Så en dag 1975 gjorde Sveriges Radio en inspelning med Monica Törnell och mig i en av mina kompisars lägenhet på Västermannagatan i Stockholm. Jag tyckte Monica skulle sjunga sången i programmet och spelade upp den för henne, och hon föll direkt för den. På hennes nästa platta kom den med och den blev Monicas första stora hit. Nästan alla svenskar känner till sången, men få vet vem som har skrivit den. De tror att det är en gammal svensk folkvisa.
