Jag växte upp på landet, med den tidens enkla krav
på att respektera läraren, polisen, mor och far.
Det var viktigt att va ärlig, belevad, hel och ren.
Och om man levde enligt skriften kom man upp till himmelen.
.
Ett ord hade ett värde, ett handslag likaså.
Man efterlevde lagen från det man kunde gå.
Man hjälpte släkt och vänner, man försökte va lojal.
Och man lyssna till dom äldre för den kunskap som dom har.
.
Så var det då. Ja, så var det då;
Den tiden kommer aldrig mer igen.
.
Så flytta jag till storstan, och tiden rann i väg.
Snart var jag själv förälder, och mitt i en karriär.
Så jag gjorde vad jag kunde för att lära mina barn
dom värden jag bar med mej, för jag tyckte dom var bra.
.
Snart reser mina ungar iväg mot framtiden.
Sen kan jag bara hoppas dom reder ut förvirringen,
när dom tvingas konfrontera min gammaldags moral
med all den skit som pågår runt omkring dom varje dag;
.
Som att prästen går på horhus, att polisen säljer knark,
och att läraren står och blottar sej på kvällen i en park.
Som att dom yngre slår dom äldre, att politiker bedrar,
och att statens uppgift verkar va att skydda fifflarna.
.
För så är det nu. Ja, så är det nu;
Vad ska mina stackars ungar tro?
.
Skiva: Tankar vid 50 (1997), tekst och musik: Björn Afzelius
