Kära vänner kolleger,
jag sänder er hälsningar ifrån ett folk
på andra sidan Atlanten,
emellan två kontinenter.
.
Ett folk som äntligen rest sej ur askan
av hundratals år av förnedring.
Ett folk som bär på ett hopp och en dröm
om att själva få skapa sin framtid.
Jag hälsar er från Nicaragua,
jag hälsar er från Nicaragua.
.
Kära vänner poeter som diktar
om välfärdssamhällets problem,
om överflödet som plåga,
om leden och tillvarons tomhet.
.
Här ser jag skalder som sträcker ut handen
i hopp om ett ark och en penna,
som skriver dikter till livet på murar
där kulhålen ännu är varma.
Dikter om kärlek och glädje,
och en framtid för Nicaragua.
.
Kära vänner skribenter,
som ropar på frihet och demokrati,
jag hälsar er ifrån Wall Street,
där krigen ger pengar på börsen.
.
Jag hälsar er ifrån Brooklyn där friheten
är att få dö i en rännsten.
Jag hälsar er från Miami, där demokrati
är att alla bär våpen.
Jag hälsar er från Nicaragua,
jag hälsar er från Nicaragua.
.
Internationalister, jag ser att ni finns
och jag ser det ni gör.
Jag ser hur mycket ni offrar,
jag ser det ansvar ni känner.
.
Jag ser att ni ser på världen som en
och att allt det som sker hänger samman.
Jag ser er som mina systrar och bröder,
jag ser er som luften jag andas.
Ni är det framtida ljuset,
ni är dom enda vi har.
Och ni är det framtida livet,
och ni är historiens barn.
Så jag hälsar från Nicaragua,
jag hälsar er från Nicaragua.
.
Skiva: Hälsning från Nicaragua (1990), tekst: Björn Afzelius, musik: Silvio Rodriguez
.
Allting är relativt här i världen. Det kan vara bra att komma ihåg innan man gnäller nästa gång. Först sedan jag sett misären i Managua började jag bli tacksam över att vara född i Sverige.
