Två gånger lyfte dödens fågel i natten.
Två gånger flög den mot en sovande stad.
Och i sina klor
hade den en sol.
Två gånger flög den fågeln ut i natten.
.
Två gånger såg vi Solen störta till marken.
Två gånger tändes hela skapelsens ljus.
Solen var så varm,
skenet var så stärkt;
Två gånger brände Solen fast i Jorden.
.
Ännu skriker mänskor i sömnen.
Ännu föder kvinnorna lik.
Ännu lever giftet i blodet.
Ännu skördas ofödda liv.
.
Hur många fåglar flyger nu över Jorden?
Hur många solar bär dom i sina klor?
Flyger dom mot mej?
Siktar dom mot mej?
Hur många fåglar svävar över Jorden?
.
Skräcken kramar hela Europa.
Skräcken skuggar snart också dej.
Skräcken bryter ner mina vänner.
Skräcken förlamar snart också mej.
.
Livet glider ur våra händer.
Livet angår snart inte oss.
Livet mister långsamt sin mening.
Livet liknar alltmer ett bloss.
.
Rätten är snart att bara hoppas.
Rätten är snart att bara tro.
Hoppas på nån form av besinning.
Tro på en möjlighet för vår jord.
.
Men vem är jag att stella mej bredvid?
Vem är jag att blunda för en strid?
Vem är jag att överlåta framtiden
åt dom som bara strävar bakåt?
Vem är jag att svika vännerna?
Vem är jag att vrida händerna?
Vem är jag att visa dom min hals
och be dom bita tills jag mistar andan?
.
Jag är här, jag ser ju mina barn.
Dom är här, dom litar på sin far.
Jag är nu, det är nu jag har min tid,
det är nu jag måste bygga deras framtid.
Ännu är jag stärk!
Ännu står jag mitt i livet!
Ännu finns det dom jag älskar!
Jag skall slåss för dom så länge jag finns till!
.
Skiva: Exil (1984), tekst och musik: Björn Afzelius
.
Skrevs till 40-årsminnet av bomberna mot Japan 1945. Sången blev fredsrörelsens och kärnvapenmotståndarnas stora hymn den gången. På årsdagen av bomben mot Hiroshima låg hundratals tysta demonstranter på rygg på Sergels Torg i Stockholm medan den 14 minuter långa sviten dånade ut ur högtalarna.
