Över floden, genom skogen,
bortom bergen finns en värld,
dit jag reser när jag känner
mej besviken på tillvaron här.
Där står solen högt på himlen,
där är luften ren och klar.
Där är livet som jag önskar att det var.
.
I den världen lever männska
och natur i harmoni.
Ingen fryser, ingen svälter,
ingen fruktar för vald eller krig.
Djur och växter respekteras
ner till markens minsta liv.
Allt hör samman,
allting har sin plats och tid.
.
I den världen ser man barnen
som det största under himlen;
Som en blomma som skall växa ur sin planta.
Dom får värme, dom får närhet,
dom får trygghet, dom får kärlek,
för att en dag kunne skänka det till andra.
.
I den världen ser man livet
i gudomligt perspektiv;
Som en mening, som en helhet,
som en tanke så oändligt vis.
Alla arter har en uppgift,
alla männskor samma mål;
Livets mening
är att livet skall bestå.
.
Får vi nånsin se en timma
utan egoism och snålhet,
utan grymhet, utan dumhet här på jorden?
Eller finns det bara klokhet,
tolerans och äkta kärlek
bortom bergen, på den andra siden floden?
.
I en grotta i min drömvärld
bor en gammal visdomsman.
Många gånger har jag frågat
hur man skapar en värld i balans.
Men för varje gång jag undrar
ger han alltid samma råd;
Man ska grava,
man ska bygga där man står.
.
Skiva: Tankar vid 50 (1997), tekst och musik: Björn Afzelius
