Fredagskväll i Sundsvall, stritan börjar vakna till.
Alla bara hänger, ingen vet va fan han vill.
Brännvinet vandrar runt,
bilarna glider lugnt.
Fy fan, fy fan, fy fan!
.
Mänskorna har gått på krogen eller till varann.
Har man ingen slips så ger dom en iskall hand.
Allting är stängt för oss.
Tror fan satt vi börjar slåss.
Fy fan, fy fan, fy fan!
.
Timmarna går, kylan är svår.
Ingen förstår hur det känns.
.
Pojkarna vill ha en fylla, det blir jag som kör.
Vi blåser genom Timrå, hoppas ingen jävel dör.
Dom hatar oss nog ändå,
det är vad dom bjuder på.
Fy fan, fy fan, fy fan!
.
Skrikande däck, ilande skräck
timmar i sträck. Vilket liv!
.
Blåsiga torg, Cola och korv.
Jävlar va skoj! Hip Hurra!
.
Taxibilar hjälper höjdarna från krogarna.
Snuten börjar driva ungarna från gatorna.
Ja, vissa får gärna spy,
andra får bara fly.
Fy fan, fy fan, fy fan!
Fy fan, fy fan, fy fan!
.
Skiva: Bakom kulisserna (1979), tekst och musik: Björn Afzelius
.
Köpmangatan i Sundsvall en fredagskväll var ingen munter plats. Det finns en sådan gata i de flesta svenska små och mellanstora städer. Och de är alla lika deprimerande att se.
