Jag hade tyckt rätt länge att lyan kändes trång;
Vi var fyra i en tvåa i Skärholmens betong.
Det var fylleri och slagsmål därhemma varje dag.
Så tro mej när jag säjer att jag inte mådde bra
.
Nej, jag ville ut och andas, och en kväll, när jag var tolv,
så låna jag en Merca och drog mot Göteborg.
I hundrafemti knutar, när natten far förbi
och regnet slår mot vindrutan, så känner man sej fri.
.
Men fartdårar ska jagas, det vet både du och jag,
och en minderårig biltjuv utgör inget undantag.
Och dom fick mej att ta risker så hälften kunde räckt,
och när dom äntligen bände loss mej var näsan också knäckt.
.
Så jag hamnade på anstalt, nånstans på Södertörn,
men att sitta bakom hönsnät är inget för en örn.
Så när dom andra hade lärt mej tillräckligt om sitt jobb
så börja karriären med ett fyra meters hopp.
.
Men jag måste nog bekänna, i ärlighetens namn,
att även utbildade tjuvar kan va fumliga.
Och en trettonårig småtjuv ror sällan nåt i land,
för också stötarna som lyckas är rätt klumpiga.
.
Så jag åkte fram och åter på kåken några år.
Där tror dom man ska mjukna men hatet gör en hård.
För varje gång jag mucka så stod det alltmer klart
att löftet om att få en chans är inget mer än prat.
.
Nej, den enda chans för såna som fastnat i min värld
är att gå vidare och utveckla det enda jobb man lärt.
Och vid tjugo var jag oslagbar, och det var alltid samma kick,
när burken väl var öppnad, att kolla vad man fick.
.
Men tjacket kom emellan, och det började gå snett.
Så jag klanta mej i Malmö, och nu blev det jävligt hett.
Och efter tre dygn i en Folka, utan mat och utan sömn,
så högg dom mej i Småland när jag körde ut i sjön.
.
Så dom skicka mej till Kumla, och dom gav mej fyra år.
för min mapp var lika tjock som för dom farliga.
Men det värsta var att pliten visste att jag hade stål,
och dom är för jävliga mot dom som har besparingar.
.
Det börjar gå mot sommar, snart är det dags att dra.
En anständig semester har väl alla rätt att ta?
En del snor bakom skrivbord, en del i bankvalven;
Så oss tjyvjävlar emellan: Var ligger skillnaden ?
.
Skiva: För kung & fosterland (1976), tekst och musik: Björn Afzelius
.
Under mina år som fängelstrubadur knöt jag många personliga kontakter med kriminella. Denna text bygger på en av de berättelser jag fick höra av olika kåkfarare.
