Vi var i höjd med Saloniki
när molnen drev isär
och vi såg Egiska Havet
klart och tydligt.
Det var en skönhet utan like,
nästan som i en sagovarld,
när vi flög över
dom Nordliga Sporaderna.
Vi rundade Piréus
och landa' i Aten.
Staden låg där, vit
och lockande, i solen.
Men jag stanna' vid en TV-skärm
som stod i ankomsthallen.
Jag ville se dom sista nyheterna
från Jerusalem.
.
Och under Sions kalla stjärna
såg jag småflickor som fallit,
med blodrosor på blusarna
där kulorna trängt in.
Under Sions kalla stjärna
såg jag samma blanka terror
som jag minns den
från Warszawa och Berlin.
.
Jag skulle segla över havet,
ner till Haifa från Athen,
med några hundra
deporterade palestiner.
Men det var svårt att finna ett fartyg
som var till salu för nåt sånt
på grund av pressen på
den greska regeringen.
Men jag försökte kultivera mej,
i väntan på besked,
så jag drev omkring en del
i kvarteren runt Omonia.
Jag såg bouzoukidans i Plaka,
jag såg det slitna Parthenon.
Och varje afton såg jag nyheterna
från Jerusalem.
.
Och under Sions kalla stjärna
såg jag småflickor som fallit,
med blodrosor på blusarna
där kulorna trängt in.
Under Sions kalla stjärna
såg jag samma blanka terror
som jag minns den
från Warszawa och Berlin.
.
Så fann man så ett fartyg,
i Larnaca på Cypern,
Och vi talade om vår resa
halva natten.
Och vi skrattade hysteriskt
när israeliske ministern
stod och upphöjde oss
till mördare i TV.
Men vi skrattade inte längre
när vi såg i morgonbladet
att dom som chartrat båten
mördats samma natt.
Man hade sprängt dom i atomer
vid en räd mot deras bilar.
Så nu satt vi framför nyheterna
från Jerusalem.
.
Och under Sions kalla stjärna
såg jag småflickor som fallit,
med blodrosor på blusarna
där kulorna trängt in.
Under Sions kalla stjärna
såg jag samma blanka terror
som jag minns den
från Warszawa och Berlin.
.
Vi söp oss fulla på hotellet
bland tysta palestinier
och bland agenter från Mossad
som köpte vykort.
Men alla ville ändå resa,
det fanns ju, trots allt, en båt,
och ingen orkade längre räkna
dom som stupat.
Så, i gryningen, kom beskedet,
vi alla visste skulle komma,
om att fartyget hade sprängts
i Larnaca.
Så jag reste från Athen
med dödens trötthet i mitt hjärta.
Och på kvällen såg jag nyheterna
från Jerusalem.
.
Och under Sions kalla stjärna
såg jag småflickor som fallit,
med blodrosor på blusarna
där kulorna trängt in.
Under Sions kalla stjärna
såg jag samma blanka terror
som jag minns den
från Warszawa och Berlin.
.
Skiva: Don Quixote (1988), tekst och musik: Björn Afzelius
.
Sången berättar vad som hände. Året var 1988, och Intifadan, det palestinska upproret mot den israeliska ockupationsmakten, var bara några månader gammal. När jag åtta år senare mötte den nyvalde palestinske presidenten, Yasser Arafat i Stockholm, tackade han mej personligen för min insats i Aten den gången. Få statsmän har ett bättre minne för detalljer än Arafat.
