Björn Afzelius'
låttekster
Afzelius

Alla rader

han har gått där i två tusen år
Han har stämt möte i San José
Han irrar runt i natten
Han kände inte längre någon glädje i sitt jobb,
Han kör rätt hårt, vill inte bli sen
Han kan ta i och för det mesta är han stolt
Han knäppte uniformsjackan och sucka' för sej själv
Han kom som en sommarvind,
Han kommer sent om natten in på krogen
Han kunde inte simma,
Han lämnar stan längs highway nummer elva
Han lösgjorde revolvern och väste för sej själv
han ler och fyller på
Han lyfter sin blick emot Solen,
Han lyfter sin hacka mot Solen,
Han lyssnar och han nickar och han leker
Han puslar ensam ifrån hus till hus
Han red ut i världen i ungdomens dar,
han säger jag är ett spån
Han såg det när man hade dragit av dom huvorna,
han såg ut precis som jag
Han sålde sin boskap, sin mark och sitt slott,
Han sargar den stenhårda jorden,
Han satt i sin patrullbil och muttra' för sig själv
Han segla' mot negressen bakom disken, där hon stod
Han sitter alltid vid det runda bordet
han skälver som i kramp
Han skakade på huvet
Han skakade på huvudet och viska' för sej själv
Han skulle döda Susan Brögger
Han släpper ner sin ränsel vid sin fot
Han sneglar mot Sverige, han ser inget hopp
Han snubblar till som gripen av en svindel
han spänner sin åldrande kropp
han sparkar ditt eget barn
Han stanna' sin patrullbil och tänkte för sej själv
Han stannar till vid båtarna,
Han titta' ut mot gatan, och den drägg som levde där
Han tykte Hemingway och Strindberg
han undrar hur havet ser ut
han undrar när kriget tar slut
Han vandrar genom skoger, över ängar
Han var en egendomlig man
Han var en jag kände för längese'n
Han ville bara va fri
hans ansikte liknar ett sår
Hans båda söner var i Spanien förra sommar'n
Hans feberblanka ögon
Hans fru hade en älskare som hon träffa' då och då
Hans hustru stod och ylade
har annat att göra än hjälpa en vakt
har dom en egen liten här
Har du glömt alla löften vi gav
har ingen anledning att lyssna till dom fegas gnäll
har man ingen chans att hjälpa några andra
Har man ingen slips så ger dom en iskall hand
Har man otur så sträcker man sej
har man råd att va stilig och däst
har ni stakat ut en stig
har nu fräckheten att spotta efter dej
har redan en hel del förendrats
har sett mycket mer än vi nånsin kan ana
har vattnet gjort en grotta
hav och himmel står i brand
Hela Jorden fylls av tomhet,
Helt förbannat
Helt förgäves
helt förlorat
Helt förtrollat,
helt förtvivlat,
Helvetes jävlar, Elvis är död
helvetet fick man för jamviktens skull
hem till dina kyssar
Hemma i Sverige är det dock lugnt,
Hennes ögon stirrade rakt genom mörkret
hennes korpsvarta hår som jag minns hennes röst
Hennes man blev så pass upprörd
Herraväldet väntar mej,
Herrena behöver dej nu,
Himlarna mörknar och mullrar
Himlen är ovanligt vacker i dag
Himlen var avsedd för alla med pengar
Historien har visat hur folken fått betala
historien mindre trist
Hit vallfärdade dom som måste stilla nå't begär
Hjärnan är så klar och ren
Hjärtat så kallt och stelt
Hjulen skall snurra, vinsten skall upp
Hom samlar förnödenheter i sin bruna korg,
Hon är fri som en fånge inne på Hall
Hon är på väg till torget för att sälja lite bröd,
hon är så ängslig för hur det skall gå
Hon öppnar båda dörrarna
Hon blundar och hon tänker
Hon borde slutat för längese'n
Hon e et egendomlig barn
hon fick inget skäll
Hon for hemm till mamman och sa' som det var,
Hon gick och ringde Simon Spies direkt,
hon har kämpat själv
Hon har mist sin man i ett krig
Hon har tänt det en gång
Hon har vandrat den tusentals gånger,
Hon har vandrat den varje dag sen hon gifte sej
Hon kände dom så väl,
hon kände till allt om polisens tortyr
hon känner varenda meter
Hon klöste sej i skrevet
hon kommer förlåta och förstå
hon levde bara för The Beatles
Hon måste få veta om allt slutat väl,
hon minns den tiden som den var i går
Hon såg för sitt inre hur Carlos slogs ner,
Hon sjunger och hon skrattar åt lärkorna i skyn
Hon skänkte mej en del av sitt hjärta,
Hon slet i SSU på 80-talet,
Hon slingrar sej, och ber honom för Guds skull hålla opp
Hon står där, på verandan,
Hon stannar till vid hamnen i Serena,
Hon stod där med detektorn bland halvt förbrända kor
Hon svor och fräste, hon var inte glad
Hon tänker på den tiden,
Hon tvingas ner i gräset, och han tar på hennes kropp
hon tyckte jag var snygg
hon tyckte jag var tam
hon väntar mej i kväll
Hon valde det själv,
Hon var en egendomlig dam
Hon var flera hundra tusen en gång, nu bygger hon framtiden
Hon var fri som en fågel tidligt i maj
Hon var så fri och lycklig i Skottland,
Hon var working-class med nio barn
hon ville förändra allt som gick
Hon viskade stilla med trasiga läppar
Hoppas på nån form av besinning
hos dom rika som hatet hos dom som inget har
Hos Renée Chardier
Hos Renée Chardier,
Hotellet ligger öde
Hovrätten krävde en ny obduktion,
hur den blev stöd åt några stycken, att kunna göra som dom vill.
hur dom flaxar
Hur har dom mage att kalla det vård
Hur hon gick där hela kvällen
hur jag överlevt
hur jag skriker
Hur kan jag resa mej när allt jag får är sömn
Hur kan jag själv bli så förbittrad,
Hur kan jag själv bli så förhärdad,
hur kan man bli så jävla kall
hur kan man säja allt jag sagt
Hur kan man tänka såna tankar
hur mänskan avlar barn,
Hur många blev falska med vilje och vett
Hur många fåglar flyger nu över Jorden
Hur många fåglar svävar över Jorden
Hur många solar bär dom i sina klor
hur man skapar en värld i balans
Hur såg dom på livet, hur såg dom på döden
Hur ska det bli att skiljas från din kropp
Hur ska det bli att vakna opp
Hur tiden alltid är för kort
Hur var deras drömmar, hur blev deras öden
Hur var det egentligen förr
Husen stöttar varann
hämtar hon barnen bakom grinden
hänger ännu tavlorna
Här är allting bra,
Här är det slut på strejker och bråk,
Här är ditt liv
Här är varje njutning
här är vi som en enda familj
här blir man snart sjuk
Här borde hänt nå't för längese'n
här delar man samma plågor
här drogar man bort framtiden
här finns inga krav,
Här häckar konstnärerna och hororna i sta'n,
Här levde en gång dom rikaste i ett omätligt sus och dus
Här lever man med varandra,
Här och nu är det vi två
här säljer vi kurage
Här söker man livets rus
Här söver man ner ångesten,
Här ser jag skalder som sträcker ut handen
här sitter bohemerna och flummarna på rad
Här ställer man inga frågor,
Här står en sossepamp med nån sorts transvestit,
Här talar dom som kan med dom som inget kan,
Här talar man med varandra och ser varann in i ögonen
Här talar man mjukt,
Här tror ingen på behandlingen
Här umgås duktigt folk, som lyckats med nåt stort,
Hästen går och svälter i stallet,
Höga kusten gör mej lyrisk, Oviksfjällen gör mej stum,
högre än murarna runt fången
höra dom religiösa blandingarna,
höra hur allt i själva verket är
i afton är du röd
i afton rider jag dit
I afton sitter dom vid samma bord
i Ajaccio och Porto-Vecchio
I allas ögon på perrsongen
i bårhusets kyl under jord
I början var toleransen hög,
i backen i sin skam
I baren stod två ynglingar i mask och grova skor
i Bastia och St-Florent
i bilar och betong,
i Birmingham
i brunnen på ett torg
i byn St-Jean-de-Luz,
I den benvita månglansen
i den febriga rakhetens namn
I den stund man tar steget ut i livet
i den svenska jämmerdalen
I den världen lever männska
I den världen ser man barnen
I den världen ser man livet
i det fjärran Washington
i det smukke København
i detta rika lilla hörn
I din klänning bor regnbågens färger,
i dyster begrundan av sin ömkliga lott
I egenskap av ensamvarg
i en blomstrande skrud
I en grotta i min drömvärld
i en grotta som man inte ser från land
i en snöhög dom just skottat upp
i en takt snuten aldrig rår på
I en tango kan man aldrig chansa
i en tid då man är rädd att skaffa barn
i en treårig ensamhet
i ensamheten,
I ett tornrum av sten, bakom galler av järn,
i fängelset att noga memorera
I förorten,
i förväntningarnas tid
I fjärran hörar man varghonorna tjuta
i gränden, bland lera och sten
i gränder och parker när solen har gått ner
I gränderna ner' vid hamnen står inte horerna kvar på plass
i gryningen i Morristown
I gryningen kan allt va slut
I gryningen låg han där kall i sin cell
I gryningen vakna jag till av att fågeln
i gudomligt perspektiv
I hamnen sitter stuvarna och spelar kort och väntar
i hans tysta lägenhet
i hopp om ett ark och en penna,
I hundrafemti knutar, när natten far förbi
i jakt på sanningar
i kryptan utan varje saklig grund
i Kubas sammetsnatt
i kväll har du ett pris
i kvarteren runt Omonia
i Larnaca
i Larnaca på Cypern,
i Lund och Göteborg,
i många långa år
i min ensamhet
I min stuga är jag allting,
i mina brev till dej
i mitt åtta kubikmeters rum
I Montagnan och ner' på slätten
I morgon är det galakväll igen
i morgon eller om ett år
I morgon knallar vi upp
I morrn kan du va död
I natt är tusen ljusår från i går
i natt får hon inte smeka sin bäste vän
I natt ska hon skrika i sömnen,
I nysnön ser man spåren från en björn
i Paris, betälla sill,
i säkerhetens namn
i San Fransisco för en liten stund sen
i sin hållningslöshet
I slitna kläder och med håret på ända
I snö och frost och is
I snö, frost och is
i storm og regn og snö
i tältlägren i södra Libanon,
i torgets heta sand
i tornet på Elsinore slott
i väntan på besked,
i världen att tänka på
I varje ny förförelse
ibland ända tills det blev ljust
Ibland är två en för många
Ibland så dödar dom varann,
Ibland så snor han den minsta,
Ibland så tror jag på mänskorna, ibland så tror jag på dej
Ibland vill jag faktiskt lätta på din börda
Idag är palatsen sjukhus och daghem och skolor för dom små
Idag har hon inga andra mål
Idag tog den frihet jag stal mej slut
ifall dom många går ihop
ifrån Bologna och från Toulouse
ifrån gruvan nedanför
ifrån Livorno och från Marseille
igår kväll var jag bäst
igenom böndernas glesa skjul
Ikväll skall hon bara ha barnen
Ikväll skall hon inte prata vid måltiden
ikväll skall hon inte stå där vid grindarna
il partigiano
il vecchio Castello di Rocca Barbena
inför insikten om vad vi kan förmå
inför sin sista strid
Infiltrationerna i skolan
ingen älskar ett barn som är stärkt
Ingen älskar ett barn som inte lyckas,
ingen är den andra lik
ingen berömmelsens stund,
Ingen bryr sej om hur det hela går till
Ingen förstår hur det känns
Ingen framgång i världen,
Ingen friges från Elsinore slott
ingen fruktar för vald eller krig
Ingen fryser, ingen svälter,
Ingen har nånsin sett en natt så svart
Ingen lovsjunger din framgång,
Ingen märker att jag bleknar - Som vill ut
Ingen ser att jag dör - Ur sin bur
Ingen ser hur jag mår - Ingen vet
Ingen ser paniken i mej - Alla ler
inget av dom ska nånsin gå av
Inget verkar längre givet,
inkarnationen av förtrycket,
innan bruket lades ner,
innan Solen brutit fram,
innan tystnaden tar vid
inom kort mycket nära
inpå bara knotorna
inte bara tänker på oss själva
inte ens att jag är jag
Inte ställa til besvär
Inte våra
Internationalister, jag ser att ni finns
Isabelle
istället för att kämpa nerifrån
Ja alla blir vi matade med myter
ja där står dom gårdar som ännu finns kvar till tjänst med vita rum,
Ja dom andra får betala med sitt slit
Ja dom kan plundra oss ifred,
Ja dom vill att vi ska va som åsnorna som drar sig fram
ja han ligger som bomull i kroppen
Ja låg i så jag såg stjärnor,
Ja tiden förändras, men mönstren går igen
Ja tiden forändras, men mönstren går igen
Ja tidena endras, men mönstren känns igen
ja vi uppgick helt i förträffligheten
Ja, ödet satt med trumf på handen i ett spel
Ja, alla har dom drömmarna gemensamt
Ja, bakom murarna står han i trygghet,
Ja, där satt du i ruinen av den rena kärleken,
ja, då är det riktigt jävla bra
ja, då står dom där på mattan och säjer att den aldrig fanns
Ja, den är lika jävla rättvis nu som i Paris för längesen,
Ja, det är dags att sätta gränser,
Ja, det är jävlar i min blindtarm
Ja, det är möjligt det är inne nu
Ja, det är svårt att hinna fram
Ja, det gnälls och det gnatas,
Ja, det pissas åt höger,
Ja, det var idel bekänta
Ja, doften av pengar känner många igen
Ja, Doktor Hjälplös är feg
ja, dom får fly från tristessen, med thinnerrus och braj,
Ja, dom gånger dom skrämde eller slog mej
Ja, dom lockar med att sanningen
Ja, dom sa jag var sjuk, jag var sjuk
Ja, dom slår en både gul och blå,
Ja, du sväver omkring för dej själv
Ja, du ville känna doften av ett fyllo mot din kropp
Ja, en förfinad socetetsmadame
Ja, fast kungen är reslig och vacker
Ja, han har klara instruktioner, han har utbildning i vård,
ja, hela tiden längtat,
Ja, herrarna blir hjältar, men folket det blir dömt
ja, i morr'n får dom se vem jag är
ja, i morr'n vill jag ha dom,
ja, jag önskar att du en gång
Ja, jag märkte att du låtsades att sova när jag gick,
Ja, jag minns du föll av stolen när jag sa att mitt var Jean
Ja, jag ser att du gråter, Marianne
Ja, jag sitter her och flummar,
Ja, jag trodde jag ville dö
Ja, kärleken är vacker
Ja, kistan innehåller allt
ja, låt dom gå där och räfsa
Ja, magen känns ibland som en ilandfluten manet
Ja, makten är ett fördärv
Ja, man säjer mycket, men man vet så lite om sej själv
Ja, Mona Lisa, låt oss möta framtiden
Ja, nöjet att få hångrina har alltid haft sitt pris
Ja, nu finns det Vittnen som jäser av förträfflighet
Ja, nu stiger dom gälla skriken
Ja, som om tryggheten och värmen
Ja, till dom sista vill jag säga,