www.ebbemunk.dk - Lyrics - Björn Afzelius

www.ebbemunk.dk

Lyrics

Björn Afzelius

Björn Afzelius'

låttekster

Afzelius

Tolkningar & anteckningar

Alla rader T-Ö

Alla rader

tills tidens ände är här

tills vi kunde tala bara med varandra

tills vi själva till slut blev vårt eget största hot

Tillvaron böljar fram

Tilsammans beslöt dom att hjälpa varann,

Timmarna går, kylan är svår

tittade på mänskorna

Tittar hittar hem till dej

tog en annan ynglings liv

tolerans och äkta kärlek

tre flugskitar i utkanten av världen,

Tre gåvor bär jag med mej

Tre gåvor kan jag ge dej

Trean är for dom som bara vill

Trean kämpar för att ta sig opp

Trean skaffer allting på kredit

trehundra sorters cancer

Tretti minuter in till staden

Tro inte allting du hör

Tro inte på dom som säjer allting är försent,

Tro på en möjlighet för vår jord

Tror fan satt vi börjar slåss

tror man snart att gölen är en ocean

tror oss ha genomskådat lögnen,

trots allehanda hot

Trots att du nu är nitton år

Tunga bördor, unga plikter

Tusen mil från varann lever vi

Tusen stjärnor såg det ske

Tusen vittnen, vad hjälpte det

Två gånger brände Solen fast i Jorden

Två gånger flög den fågeln ut i natten

Två gånger flög den mot en sovande stad

Två gånger lyfte dödens fågel i natten

Två gånger såg vi Solen störta till marken

Två gånger tändes hela skapelsens ljus

Två MC-snutar vinkar in hans Cheva

två meter ifrån land

två som är trötta på det gamla

Två tynande lanternor på havets ödslighet

Två vita unga män och en negress fanns inte mer

Tvåan är för dom som holler käft

tvåhundrafemtio definitioner

tyde det som ingen säjer

Tyst som i en spökstad

Tyvärr tog slaget illa,

tändes nya ljus

Tänk att dom händer som har smekt mej

Tänk att dom läppar som har kysst mej

Tänk att du älskar mej

Tänk att du kom till mej

Tänk att jag drömt om dej

Tänk att två människor som älskat

Tänk att vi båda finns, min Rebecca

Tänk att vi två är en, min Rebecca

tänker Henderson och trevar efter fickan

Uffe Brännare gav sej

Under Sions kalla stjärna

under Solens vita klot,

underbart att ha en vacker fru

upp ur vågorna

Uppstandelsen storm har blåst,

Ur eldstäderna stiger ingen rök

ut den riktning dom tycker man skall ta

utan dej i min famn

utan egoism och snålhet,

utan grymhet, utan dumhet här på jorden

ute i världen ingenting

utom jobbarna, dom jävlarna som strejkar som dom vill

utom tre timmar på dan

Utsugandet har jag gjort

Vad är det för en gräslig avgrund

Vad är det för jävla trams

Vad är dette för en tid

Vad är dette för ett land

vad är erfarenheter värda

Vad bryr den sej om skriken

Vad bryr jag mej om vaför det är så

Vad bryr jag mej om varför det blev krig

Vad bryr jag mej om varför dom kom till

Vad bryr jag mej om varför kvinnan slog

Vad bryr jag mej om varför någon sköt

vad den satt där och kikade på

vad du har att ge den,

Vad fick du med dej ifrån mej

Vad hann jag nå'nsin lära dej

vad jag är för en man

Vad säjs om lika lön för lika jobb

Vad ska mina stackars ungar tro

vad som är rätt och fel

vad som ryms i en ny individ

Vad vågar vi begärda

Vakten var utsliten, stressad och varm,

var alla en del av en hårklyvnadskvot

var allting Olof Palmes fel,

var Den Himmelska Fridens Torg

var det rena paraden

var det så här det skulle gå

Var det så här det skulle sluta,

Var det verkligen så här min framtid skulle bli

var en av dom som dödes bakom rånarmaskerna

var gång jag kysste bort en tår

var jag en yngling, jag var fattig,

var jag lite i hatten

Var männska på sin plats

Var som du är, varthelst du går,

var som en ändlös vandring i en tunna full med skit

Varannan damernas

varenda fläck får framtoning

varenda månlös natt

Varför är det jamt för sent

Varför är din hals så röd

Varför ger du mej bara mat

Varför ger du mej ingen närhet

Varför glor du så på mej

Varför har du tatt ditt liv

Varför känner jag bara hat

Varför känner jag ingen kärlek

Varför kan du aldrig nånsin tala tydligt

Varför kom jag hit för sent

Varför sitter du här på marken och fryser

Varför tar ni då inte mitt liv

Varför vill ni inte låta mej få visa vad jag kan

Vargtimmen slår,

varhelst hon ser en helig strid

Varje ögonblick av lycka

varje atfon när dagen var över

varje cykel har ett slut

varje enskild oförrätt

Varje kärlek bär ett minne av ett hat

varje kunskap har ett pris,

Varje rörelse är sann,

varje seger kostar strid,

Varje tanke har sin tid,

Varje trygghet vilar på en vilsenhet

Vars enda ambitioner

vars karriärer inte längre går så bra

Vattnet blev förgiftat i brunnen

vattnets oljemjuka famn

Vem är det som är rädd på gator och torg,

Vem är det som får det bra,

Vem är det som tjänar på det

Vem är jag att överlåta framtiden

Vem är jag att blunda för en strid

Vem är jag att svika vännerna

Vem är jag att visa dom min hals

Vem är jag att vrida händerna

Vem bestämmer vad man anser man ska göra

vem Dom Utvalda skall bränna nästa gång

vem kan säj' vad nån annan vill bli

Vem vet, kanske dyker ett nytt fenomen

Verksamheten går som smort,

vet att det högsta man kan offra är sej själv

Vi är alla förtryckta av dom som har pengar,

Vi är Dom Eviga Trubadurerna

Vi är en sekund i epokernas ström,

vi är med i er kamp

Vi är odödliga, alla odödliga

vi är uppfyllda av ande

vi alla visste skulle komma,

Vi behöver folk som fattar sin mission

Vi betalar för din sång

Vi bläckfiskar är hårda, men vi lever som vi lär

Vi blåser genom Timrå, hoppas ingen jävel dör

Vi blev förelskade på Stena Line

vi blev förlovade på Larsbjørnstræde

vi blev frestade från alla håll

Vi blir äldre än du, mycket äldre än du

Vi blir dåtiden sen,

Vi drog honom ur vattnet

Vi faller på knä och försjunker i bön

Vi fann dock en som gömde sej

vi fick bara fyra år

Vi fjärna oss snart ifrån värkligheten,

Vi gav oss genast av till Frankrike,

Vi gick mot Nicaragua,

vi hade aldrig trodd att det fans nånting därute

Vi har blundat i besvikelse

Vi har förlorat för längese'n

Vi har funnit Amerika

vi har gått för många år

Vi har gått med öppna ögon

Vi har handlöst störtat utför

Vi har inget val, vi har inget val,

Vi har klättrat uppför berget

Vi har kokplatta på rummet, ni får pilsner dygnet runt,

Vi har lidit oss igenom

Vi har sagt att det finns ingenting

Vi har siat och sökt skilja sanning från lögn,

Vi har styrt efter stjärnorna,

Vi har trott ibland att allting

Vi har vandrat i gemenskapen

Vi känner så väl till vilken väg hon brukar gå

Vi kom in till Birmingham en kväll när solen ramla' ner

Vi lämnade vårt läger

vi lever ju, Marianne

vi måste bryta

Vi mördade två fattiga,

Vi njuter siestan vid en iskall halva vin

Vi rundade Piréus

Vi sände pengar vida omkring

Vi sätter bo i Vinterland,

vi såg en iskall kravallpolis,

vi såg en yngling, som, med en stridsvagn,

Vi såg ett brinnande barn i rummet,

Vi söp oss fulla på hotellet

Vi sa, att nu är allting bättre, vi känner till vår rättighet

Vi satt hela nätter och pratade minnen,

Vi satt och frossade på skaldjur

Vi seglar på stormiga vatten

Vi sitter ved elden som två narrar

vi skulle ändra historiens gång

Vi sneglar förstulet ut mot torget då och då

Vi sniffar inte thinner för att rensa näsorna

Vi svor att bekämpa det vi visste var fel

Vi tänder ett ljus för vår älskade kung

Vi tackar Madonnan som förde oss hit

Vi talade om lagen, och om hur den kommit till

Vi talade som om tiden står still,

vi tampen, mest på skoj

Vi tar en fika, det ska inte bli dumt

vi var elva meniga

Vi var en för alla, vi var alla för en

Vi var framtiden då,

Vi var fyra i en tvåa i Skärholmens betong

Vi var helt omoraliskt panka,

Vi var hungriga och trötta och behövde mat och ro,

Vi var i höjd med Saloniki

Vi var klockorna i en avgörande tid

Vi var otrogna och bar oss åt

Vi vet inte hur man stannar,

Vi ville hem til København igen,

vid en räd mot deras bilar

vid foten av Pyrenéerna,

vid grindarna där hon dröjt alla dessa år

vid sidan av alla andra

vid sin sida på väg uppför berget

Vieni, dormiamo all'aperto

Vilket värde vill jag sätta på mej själv

vill dom förverkliga genom sina barn

Vill du bli respekterad av din avbild

Vill du ge mej nåt så ge det till mej nu

Vill du resa vid min sida

Vill du säga nåt så säj det till mej nu

Vill jag någonsin begripa

vill jag säja nåt som ska minna dej om mej

vill jag träffa deras barn,

vill jag vara ett bloss

Vill man ge alla samma möjlighet

Vill sova tills allt är glömt

Vill vi för alltid låta oss luras

Vindarna slutade blåsa

Vinden har mojnat och havet är lugnt,

vinden kommer, hård och sval

vinter kommer, vinter går

Visst är det svårt, visst är det svårt, min kära

Vita, gula, röda dagar

Vitt har blitt svart och rätt har blitt fel,

Vittnen som päser av beskäftighet

Vittnen som säljer ut sin egen bror

vrider vi klockorna tillbaka,

Vågorna glittrar i rött och i guld,

Vår uppgift var att rekrytera

Våra invanda rutiner

Våra konstgjorda band klipptes av på en natt

våra små supéer med tända ljus

Vårt skägg är glest och grått

vädekvarn som finns,

Vägen är lång, vägen är lång, min kära

Vägen för mej hem,

Vägen var lång, och innan vi kom fram

Väger tusenfalt mot en domarsprätt

Väldiga offer för förgängliga vinster

Välkommen hit (2)

Välkommen hit, min unge man

väller den eviga tiden fram

Vänskapen är din stolta moder

väntar sedan dej och mej

Världen är inte längre sej lik,

Världen är sån

världen vilar i din hand

värmer jag ditt vita hull

väva nya mönster,

Åh, vilken lycka att vi har

Ångest - Blodet är som en smet

Ångest - gatorna är av sand

Ångest - Hjärnbarken är av smör

Ångest - Jag står i min egen dröm

Ångest - Kroppen är ur funktion

Ångest - männskorna är av glas

Åtalspunkterna är många - Titta ner

åt dom som bara strävar bakåt

Älska mej nu, du som känner min ömhet

Älska mej nu, du som känner min styrka

Älska mej nu, när allting står stilla

Älska mej nu, när gryningen kommer

Älska mej nu, när måsarna skriker

Älska mej nu, när solkatter leker

än att lyckas inspirera

än att samla poeng och tjänsteår

än dom töntar vet som lever där var dag

än jag nånsin trodde fanns

än nån annan männ'ska sett

Ändå höjer vi stolta

Ändå känner han det som om felet var hans

Ändå offrar vi allt

Ändå står snart dom vuxna där och pekar

Ändå styr vi mot reven

ändå är dom inte gamla

ändå är man inte gammal

ändå gör nåt av sitt enda liv

Ännu är jag stärk

Ännu brinner folket i Afghanistan

Ännu en dag är snart ett minne

Ännu föder kvinnorna lik

Ännu finns det dom jag älskar

Ännu lever giftet i blodet

Ännu skördas ofödda liv

Ännu skriker mänskor i sömnen

Ännu står jag mitt i livet

Är det Carlos som bråkade när han var full

Är det dörrvakten eller en våldsam polis,

Är det läkar'n på häktet, eller vakterna där

Är det möjligt att älska nån mer än sej själv

Är det nånting du vill ha

Är det tingsrätten som gick på läkarnas ord

Är det verkligen detta du vill

Är det vi eller du eller jag

Är du inte riktigt klok

Är du minister får du flyga

Är livet att förtrycka eller att förtryckas

Är man lydig belönas man och hyllas,

Är nu kärleken där

Är nu luften tillräcklig

Är nu viljorna redo

är alla fyllda av atleter som tar ett nummer i timmen

är att alla bär våpen

är att få dö i en rännsten

är att gå vidare och utveckla det enda jobb man lärt

är att inte veta hur nästa dag ska bli

är att livet skall bestå

är bara termer för dom som aldrig kan få nog

är blott ett liv som reducerats till ett ord

är den ju inte riktig slut

är den som alltid själva måttet på vår rättvisa

är det bara synd och skam

är det ingen som fördömer

är det just du som går förbi

är dom minnen som hårdast sitter fast

är en byline och en lön

är en motsättning i sej

är ett kostsamt värmekrus

är han ännu ute på marken

är han inte så mycket till pjäs,

är i norditalien,

är inte riktigt blind,

är ju kärleken ointressant

är man bara ett tillgivet djur

är man lika dum som strutsen när skräcken griper tag

är nödvendig att vinna

är ni hjältar för er strid

är sällen särskilt gamla

är som en dröm

är som honung i förtryckarnas mun

är väl ändå lika orimligt

är väl bara ett jävla förakt

även om det vore satan på bekvämt

även om min blick ibland blir hård

Ögon i affärer och banker

Ögon när du går på ett möte

Ögon om du är ute för sent

Öppna upp din dörr,

ökensandens vita golv,

ömsom älva, ömsom troll

Öron när du pratar i sömnen

Öron om du säger ifrån

Öron på kontor och fabriker

Över floden, genom skogen,

Över världens alla hav, mellan alla länder,

över Carlos som dog i polisens arrest

över din nakna, brunbrända kropp

över dom som inget har

över hundratusen barn

över Palestinas barn,