Alla rader
som du, den allra första gång
som egentligen tillhör staten
som en betraktande, oåtkomlig bild
Som en blomma som skall växa ur sin planta
som en gång hade liknad en bil
som en gång slängde mej i fängelse
som en glimt av de sägenomsusade skatten,
som en kyss från din mun
Som en mening, som en helhet,
som en näktergal sent i april
som en saknad, men jag ser mej inte om
som en sol, som en strålande stjärna på himlen,
som en stormvind över sanden
som en tanke så oändligt vis
Som en vind, som en lekande vind i Ligurien,
Som ett ljus, som ett sken i den djupblå natten,
som ett onaturligt, obegerpligt spel
Som ett regn, som et smekande regn vid Biscaya,
som ett smältvatten när det blir vår
som fåglarna,
som får mej fly ifrån mitt liv
som får va' galna, för galna har kul
som för länge sen ruttnat och dött
som fördelar alla vinster och bevakar industrin
som förlorat allt man förlora kan
som fattig, kan du älska mej
som fläckar spalterna
som formerar det nya Europa
Som främjat det bestående och det som leder bakåt
som gärna ställer upp
som går på gatorna
som gett mig visioner och oskuldsfull kraft
som hade skytt mej när jag svalt
som har isat vårat blod
som hon gärna manar fram
som hon var beredd att försvara med sitt blod
som i en bilderbok,
Som i en spökstad
som i falskhet överträffar dom
som ingen annan har
som inser att i denna trygga figur
som inte klarar av
som jag fruktar mest
som jag har hunnit med,
som jag läste när livet var enkelt,
som jag minns den
som jag sa har jag mycket i säcken
som kämar för oss, som kämpar för våra barn
Som kämpar idag, som kämpar för imorgon,
som köpte vykort
som kan spira och ge skott
som kung fast du är page
som låtit hämta dom hit
som lekar gör med allvar
som ler mot lärarn när han är ett svin
som ligger i dom fattigas kvarter
som lyste för oss
som man är rädd ska ta sej ton
som nedstigen från en himmel,
som om den vore ett paradis
som om hon var en hund
som om kärleken stod över arbete och tårar
Som om Kosmos får plats i ett ungkarlsrum,
som om livet beter sej precis som man vill
som om Världen är bordet om bordet är runt
som plötsligt öppnas i min själ
som plötsligt bara uppstod av sej själv
Som polstjärnen på himlen som hjälper en i land
Som präntats in från första stund som den säkraste väg att gå
Som prisat hur man slår sig fram
som pryglar och förföljer oss
som rena rama gangstern
som rest ner för att slåss för friheten
som rik så kan jag älska dej igen
som ropar på frihet och demokrati,
som så många drömt förut
som så många gånger förr,
som samlas för kvällen
som sitter i sin hage,
som själva sommaren
som skrämmer skiten ur en livrädd redaktion
som skriver dikter till livet på murar
som skryter med sin dygd,
som skulle bli mitt liv
som smakar som om mamma hade gjort dom
Som snöflingor i stormen
som står vid sidan och plåtar av dom som går
som stod i ankomsthallen
som svalkar och förebådar natten
som tänkande och vacklande,
som tillåts kasta skit på verkligheten
som tusen kedjor
som tyder på att rött är blått
som tynar bort i tält i Pakistan
som vågar lova mej din sista spänn
som vågorna,
som var till salu för nåt sånt
Som vet sin härkomst och sitt mål
som vi lärt oss,
som ville bli hjälte och fånga hela bunten
som vindarna,
som visar vägen
som Wennerberg säjer när han är på örat
som, när andra kulturer fick böja sej, kunde höja sej
Sorg och glädje gömmer sej
Sov, lilla barn
speglar samma ensamhet
spekulera bort miljarder,
Sprider lungcancer och kärlkramp och förgiftar en miljon
stämma elgitarrerna
Stå aldrig stilla på samma plats
stå här ensam om du försvann
står det på husfasaderna i neonljus
står ett fjät från bregets rand
står här invid cypressen,
står han och sneglar mot Sveriges kust,
står i kontrakten
står jäntorna straks på kö
stör mej i min ensamhet
Stackars lilla döda tjej
Staden låg där, vit
Stanna
startar bilen, vinkar till sin kvinna
Stigen där jag går
stiger mot en korpsvart sky
Stjärnorna bleknar,
Stjärnorna jag ser
stjärnorna ler åt männskobarnen
stjärnorna lyser så tydligt i natt
Stjärnorna ovanför är som diamanter i tusental
stjärnors ljus förlamar snön
stod och upphöjde oss
sträcker fram en vissnad hand
strålarna visar varje dammkorn,
Strejkböter - det kan det va' värt
Stuvaren är utbytbar, hur han nu än slutar
Stympade mänskor var allt som blev kvar
Svensken är en dyster jävel,
Syner, drömmar leker, smeker
så älskar hon sin far
så är det utslag av dålig vilja
Så är du här och ligger på min arm
Så är vi här så tätt intill varann
så är vi tillsammans just nu
Så öppna
så att den plåga det människorna
Så att hänga tretti meter över kajen det går bra,
så att jag inte kortar av mitt liv
så att klänningen blev röd
Så böjer han sig sakta fram och smeker
Så börja jag dricka vin,
så börja karriären med ett fyra meters hopp
Så blev hon radikal på 70-talet,
Så blir alla vackra minnen som drömlika visioner,
Så blir det när man inte hinner ge sin unge tid
Så blir du Snöprinsessa min,
så blir en gammal rebell lite matt
så blir jag hemsk, då vill jag skåda hjärteblodet
så blir kärleken en måttstock på hur väl man lyckas
Så Carlos fick stanna i bårhusets kyl,
Så då sitter hon ensam på gården
så det är säkert helt enkelt så att jag är
så det blir nog rätt tungt fram till våren
Så det tycks som själva livet
Så dom kan plundra oss ifred,
så dom kräver inte ens att få ett jobb
Så dom prövar att förföra mej
Så dom skicka mej till Kumla, och dom gav mej fyra år
så dom visste trots all att vi fanns till
så drar man till med skvaller och förtal
Så en dag i april
Så en del missbrukar männsikor som andra alkohol
så får du schavottera
Så får han syn på en Highway-patrol
så föll jag i sömn och drömde en dröm
Så för mej blir det aldrig nån ro
Så fann man så ett fartyg,
Så far vi genom storm och vind,
så finns det alltid en chans att gå
så finns det inte längre mycket jag kan göra
så fjättrad och sorgsen och tyst,
Så flög vi hem mot Sverige, jag slumra' i min stol
Så flyg, min älskling, flyg iväg
Så flyr man till nån annan som bländar och bedårar,
Så flytta jag till storstan, och tiden rann i väg
så fråga' hon var Carlos bott
Så frågar han om det som händt
så framställs du i medierna
Så går dom ut och slukas upp
så går jag i kyrkan och tänder två ljus
så gav Carlos vakten en smäll
Så ge dom narkotika, AIDS och pornografi
så ge mitt brev till nån ann'
Så ger vi oss hän
så gick du därifrån
Så grep angsten om min hals
Så håll dej inne på första maj,
så högg dom mej i Småland när jag körde ut i sjön
så hade jag en dröm
så han höjde sin pistol och siktade mot snutens bröst
Så han kan dom rätta greppen när tvångströjan ska på
så han läker ett symptom, för själva sjukdomen,
Så han låt skicka efter polis
så han reste sej och röt med tordenstämma
Så han sändes till Elsinore slott
Så han skördade ont av det goda han sått
så han stegar in till varvets medicinman
så har den gått förlorad överallt
så har vi ingen Jord
så hon ringde till sist till arrestens befäl
Så hon tar hans kniv och stöter till och riddaren är död
Så innan min låga flämtar till,
Så jag åkte fram och åter på kåken några år
så jag öppnade fönstret, och jag öppnade buren,
Så jag bjöd hem till fest, och jag bjöd hem till dans,
Så jag blir aldrig din,
så jag drev omkring en del
Så jag for med mitt barn från mitt hem
Så jag gjorde vad jag kunde för att lära mina barn
Så jag hälsar från Nicaragua,
Så jag hamnade på anstalt, nånstans på Södertörn,
Så jag klanta mej i Malmö, och nu blev det jävligt hett
Så jag litar mera på fåglarna, jag litar också på berg
Så jag reste från Athen
Så jag sökte mej hit och kom hem
Så jag satte mej ner på marken bredvid,
Så jag släpper aldrig nyckeln
så jag tänkte alldeles klart
Så jag vänder mej om i natten,
Så jag vill att du lämnar mej ensam
så känner nån till mina ord
så kan det friska faktiskt va
så kan jag inget mer
Så knyter han sin bleka hand,
Så kom den bittra stunden,
Så kommer den iskalla natten
så kostar det en del,
Så lägger han sej sakta ner på rygg,
så länge din varma kropp pulserar
så länge orättfärdigheter får finnas kvar
så lär det bli slagsmål om jobben
Så läste jag Kinas historia,
så låna jag en Merca och drog mot Göteborg
Så låt det bli höst, vad rör det väl mej
Så låt mej säja till dej, lilla vän
så låt oss göra det enda vi borde
Så låt oss satsa, och klättra efter väggarna
så langt ifrån sin vän
Så Lena börja' också anpassa sej
Så levde vi vind för våg
Så lita aldrig på mej
Så märkt av det förflutna när verkligheten stiger fram
Så må du fortsätta att kämpa, må du slåss och protestera
Så många år av ensamhet, fast omgiven av vänner
Så många år av kyla, fast solen värmde på
så många behov man har
Så många månader av svält, fast ladorna var fyllda
Så många nätter utan sömn
Så många plågor i en kropp som alltid varit stark
så man har en del att säja
Så med juryns goda minne
så minns hon inte vad hon kände
så nämnde han andra som varit på plats
Så när bomberna faller
Så när de förste av oss ville slå sej fri,
Så när dom andra hade lärt mej tillräckligt om sitt jobb
Så när skymningen faller i morgon
Så nu är altså Staten mogen
Så nu lever han här i livslång exil
Så nu satt vi framför nyheterna
Så nu sitter jag här, utan sol eller stjärnor,
så oändligt trött
så oändligt trött,
så oss har dom alltid försmått
Så partisanerna håller möten
så råder ännu vinter i Moskva
Så råkades två stjärnor i rymdens oändlighet
Så sätter han på radion i sin Cheva
så såg du själv hur trist det är att se dej
Så söker man det fula i människan intill sej,
så sant som att jorden är rund
Så ser han upp mot stjärnorna på himlen
så ser man först i efterhand hur tiden far iväg
så sjöng den mej lycklig igen
Så sköt han ner kaptenen, och log mot mej och sa
så skall jag visa dej dom filmer som vi såg
så skall jag visa dej dom serier vi såg
så skall jag visa dej vad kidsen tittar på
så skiter jag i kulturen och blir en hedning
så skrumpar jag säkert på fläcken
så skulle du gå som en nyfödd därifrån
Så slockna min sista glöd
så snart är tillbaka igen
så spelar tiden mindre roll
så står dom åter på parnassen
så står hon där och nynnar på sin visa
så stanna världen till,
Så statsministern kan dra ut på landet,
Så stympad av förljugenheten som levat med en hela ens liv
så svarar jag dej
Så tänk på att kunskapen räddar våra barn
Så tro mej när jag säjer att jag inte mådde bra
Så tystna hennes tempel,
så väljer grannen din att blunda
Så vänder hon sej mot baren,
Så värmer jag ditt vita hull,
Så våra kvinnor fick stöpas i samma form,
så var bonden faktiskt död
Så var du plötsligt nitton år
Så vi enades snabbt mot vår utbrytare
Så vi fortsätter att vandra,
så vi fråga första mänska om det fanns nånstans att bo
Så vi klamrar fast vid tanken
Så vi satt i vår lägenhet
Så vi skaffa' barn och sket i dom,
så viker snart ens modlöshet
Så vill jag bli som regnet, när vägen din känns hård,
Så vill jag bli som Solen som värmer dina ben,
så vore Sverige, min kära,
Så, i gryningen, kom beskedet,
såg in i en som flammade som eld
såg jag samma blanka terror
såg jag småflickor som fallit,
såg ut precis som dom som en gång fört oss i hop
Sången gjorde mej glad, och mitt sinne blev ljust,
Sången söker sej bort emot fjärran
Sånt tal har jag ej hört på länge
sårar himmelsk änglakör
SÄPO och Gestapo - det verkar inte klokt
Säj inte så, säj inte så
Säjer du att du är min vän så är du kanske det
Sändebuden tolkar skriften,
sätter bo i Vinterland
sätter sej så vinsten krymper lite grann
söka skapa sej ett meningsfullt liv
söker oss med ljus och lykta,
söker tysta regnets brus
sökte jag upp ditt hus, men modet svek,
ta av och försvinna på håll
ta då med dej en hälsning till en som bor där
Ta dej en pilsner, men aldrig två
Ta det hela som en lek
Ta era sprutor och piller och dra åt helvete
Ta min hand, låt oss trampa den rödbrända jorden
Ta min hand, låt oss vandra den regnvåta skogen
ta spänntag för att pröva styrkan hos den andra
tankar som hamnar i någons register
tar min sinnesfrid i pant
tar slut,
Taxibilar hjälper höjdarna från krogarna
Tid att leva, dags att dö
Tiden är en rörelse
Tiden är inne för oss att besluta
Tiden färgar lyckokänslan,
Tiden i Skottland är borta, är borta
Tiden läker inga sår,
Tiden stod plötsligt stilla
Tiden var så lång,
Tiderna går,
Tids nog så kommer dom att säja
tiljorna gungar
till årsfesten på banken,
till att bli en förväxling med lojalitet
till att förverkliga visionerna
till att flyga ner till Qatar
till att nästa tåg ska ta mej därifrån
till bilar, neonljus och betong
till buller och stoj,
till dagens lägsta pris
till den stora Förståelsen
till det arbete han gör
till det enkla,
Till det gamla,
till det mönster
till detta välsignade land
till din poesi i ditt mörka hus
till dom mest avlägsna vinklar och vrår
till en annan dimention för att må bra
till en riktig vetenskap
till ert förfogande
till fötter såväl som till händer
Till gator och torg,
Till henne som en gång älskade mej
till mördare i TV
till min egen bilderbok
till mitt älskade Paris
till några krämare i Paris
till pallens högsta topp
Till prästen går vi hand i hand,
till triumfens högsta topp
Tills bakom våra murar ingen kunde kika
tills bara råttorna finns kvar
tills den fjärde vintern blev vår
tills den slutligen miste sin röst
tills den somnade in i sin bur
tills dess jag trodde deras gräsliga historier
tills dom inte kunde avvika
tills dom samstämmigt erkände gruppens form
tills man skriver henne och lämnar bud
tills någon mist balansen,
