Alla rader
känns skrämmande och fel,
Kära vänner kolleger,
Kära vänner poeter som diktar
Kära vänner skribenter,
Kära vänner, vilken lycka, ni han äntli'n kommit rätt,
Kärleken, en dag bara står den där
Kärleken, ingen vet var den är
kärleksbanden skall bestå
Kärleksbudet ber om vatten,
Köp inga blommor, sänd ingen krans
langs järnvägsrälsarna,
Ledare kommer, och dom försvinner
Lena växte upp på 60-talet,
Lennon är död
Lennon är död,
ler när den ser ut son ny
ler och gråter inom mej
Leroy Henderson har tretti minuter att leva
Leroy Henderson tar sin kavaj,
Leroy myser, han känner sej cool
lever bara för varann
lever i Basel och Bern
lever ut besvikelsen
Ligg här intill mej och håll om mej lite,
ligger Miami Beach
Lika bra dom får se mitt kort
Lilla fågel, var är det du ser
Lilla vän, du är ju död
Lilla vän, hur är det fatt
Lilla vän, vad har du gjort
Linnéa smäller A-kassan på Lotto,
Listan verkar så lång - Är för feg
liv bara rinna ut,
Livet (2) (3) (4)
Livet är ett hotell - Som ett svin
Livet angår snart inte oss
Livet glider ur våra händer
Livet liknar alltmer ett bloss
Livet mister långsamt sin mening
Livet spinner som ett hjul,
Livets mening
Ljuset som jag ser
Luften som senapsgas
Långt innan man blir nitton år
långt mer än jag nå'nsin älskat mej
långt mera än jag nånsin hann förstå
Långt, långt bort i dimman
Lås inte in dina plantor i et drivhus,
låst oss fast i hopplös pina
Låt bli att säja hur fin jag var
Låt den du älskar få pröva sina vingar,
Låt dilettanterna gläfsa,
Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån,
låt dina växter får leva där dom trivs
låt dom få slippa ett onaturligt liv
Låt dom först klara av det dom ska
Låt ingen maktlystnad smälta din hjärna
Låt mej få drömma här
Låt mej få gömma mej här
Låt mej få höra, höra din röst
Låt mej få vila tätt mot ditt bröst
låt mej in i värmen
Låt mej känna er hand
Låt mej tacka för allt det vi gjorde
Låt mej trycka er hand
Låt mej vakna i din famn
låt oss börja våran resa om igen
Låt oss göra precis som vi gorde
Låt vinden ta i, du ligger ju här
låta sej tämjas, min vän
läker långsamt sårens kant
lämnar hon barnen bakom grinden,
Länge ber hon svagt om värme
längs den mörka baracken
längs gränder där man erbjuder
längs ryggen på sin jättelika varg
Längtan till frihetens hav
lär dölja sej i blandingen
lär dom stora svenska städerna gå fram om några år
Magen en metastas
Mamita går med barnen ned för berget
Mamma, bli inte så besviken
Mamma, gå inte in i döden,
Mamma, hör inte på den grisen,
Mamma, jag hatar dej när du skriker
Mamma, läraren har bli'tt galen
Mamma, läraren slår mej blodig
Mamma, säg att jag är din älskling
Mamma, säg att jag är ditt barn
Mamma, säg att jag gör dej glad
Mamma, säg att jag gör dej lycklig
Mamma, säg inte nåt till pappa
Mamma, svik inte en gång till
Mamma, tro inte på polisen
Man övar sej, och långsamt blir man bättre på att se
man anar aldrig när han skall slå till
Man antog att ynglingen kvävde sej själv
Man börjar få tid att se till varann,
Man behöver inte fråga
Man brukar aldrig veta när han kommer,
Man efterlevde lagen från det man kunde gå
man får alltmer lust att va tillsammans
man får sove sej in i himmelen
Man får vänta på bären
Man fann inget blod och man fann inga sår
man fick lära sej att vara god
Man godkänte det som polisläkar'n sagt,
Man hade sprängt dom i atomer
man han har väl aldrig fått slita
Man har hälsta oss med värme
Man har kollat hur dom unga,
Man har luffat runt i landet
Man har sett så mycket skit,
Man har visat oss en avsky
Man hjälpte släkt och vänner, man försökte va lojal
man inte ser från land
man jag undrar hur många han känner
Man kände till oss vida omkring
Man känner på sej i sin själ
man känner sej alldeles förvirrad
Man kan hänvisa till varje krigs
Man kan inte äga varann
man kan inte bo som en hund
Man kan inte låsa sej inne och säja att man ingenting vet
Man kan inte tiga och hoppas att ondskapen tar slut av sej själv
Man kan inte vända dom ryggen och säja att man ingenting ser
man kan va ärlig eller falsk
Man kan va' fast eller hal,
Man låste och drog för gardiner
Man ringde till Carlos' mor på Södermalm,
Man säjer att kärleken rår över livet
man säljer ut sin själ, man säljer ut sin tro
Man säljer ut sitt barn, man säljer ut sin mor,
Man samlar på sej brustna band,
man ser redan ljusen från land
man ska bygga där man står
Man ska grava,
Man slår ihjäl varann och kopierar
Man varför skriva om den trista vardagen
Man vet att innan natten möter dagen
Man vet bara att man vill
Man vill ju känna att man
Mannen på berget med djuren och arken
Maria går på vägen som leder in till byn
Maria vill bli världsberömd modell,
Maria, att jag ska gå iland
Maria, du får förlåta mej
Maria, du gråter
Maria, jag tycker om
Maria, varför
Marianne, det kan slita det starkaste band,
Marianne, han fick fara dit arbete fanns
Marianne, hundra mil från din älskade famn
marken blomstrar där du går
med all den skit som pågår runt omkring dom varje dag
med alla dom andra i mitt blodsbrödralag
med att det faller snö,
med att ensam berika dej
med att va sjuk
med bleka transvestiter som döden snart är fatt
med blodrosor på blusarna
med byskvaller och annan harmlöshet
med dödens trötthet i mitt hjärta
med den styrandes självklara rätt
Med det var aldrig filosofin
med dom vi håller av
med en enarmad bandit
med en smärta som gror som en svulst i hans bröst,
med en som hade Baccus i sitt knä
med en spark mot tarmarna
med en växlande känska av at folk är spån
Med fågeln i huset var min ensamhet över,
med flärd och flyktig prakt
med halvljummet kaffe och hemrullad rök,
med hela Världen för mej själv,
med henvisning till att just den tesen är ledig
med hjälp av vår samlade kraft
med hunger och bultande hjärtan
med Juan
med kända pundhuven som aldrig får nåt gjort
med kramvänliga ord,
med kranieringen på sin ena hand
med kvinnans adress som jag fått
med lagar som tjänar dom få
med Mexikanska Golfens
med några hundra
med onda tankar och med kniven i sin hand
med rätten att förhåna
med ryggen mot varandra,
med sin rena och glasklara röst
Med själen lika grå som himlen,
Med själen mörkare än himlen
Med små grisskära stjärtar
med svagheter och fel,
med tjänstekanonen i höger hand
med trasorna på skolgården
Med tungor som viskar i mörkret
med vännerna vad som var fel
med vad du gör och vad du får
med vanlig förälskelse
med vind och regn och köld
medan andra bryter ryggen
Medan bönderna inleder striden
medan dom som har lurat sitt folk på miljoner
Medierna kacklar om
mej besviken på tillvaron här
mellan azur och turkos,
mellan borden, och såg till
mellan herrarna och deras trälar,
Men älskling kom då ihåg vad jag sagt
Men ännu stinker byarna,
Men äntli'n kan alla förstå
Men är du klumpig nog att
Men även här så fanns det många som ville rena lite blod
Men åren gick, och också hjältar blir gamla,
Men alla går - Fast du ber
Men alla kan ändå förstå
Men alla ville ändå resa,
Men Arvidsson blev sne som en kolerisk general,
Men att brudarna förnedras är fan ingen frihet
men att sitta bakom hönsnät är inget för en örn
Men att tvinga folk till nåt dom inte alls kan
men bara segraren kan vinna
men betongen är döv och stum
men bilen är varm
men biljävlen den ska jag lämna hemma
Men Brady sköt direkt, och sedan sköt han om igen
men Brady ville inte säja nå't om tragedin
men bredvid oss satt två nämdemän
Men där finns också andra jag själv överlevt
men därute står vit emot svart
Men då kom Evelina, så polisen gick igen
Men då och då, när sommarvinden
men daghemskön var för lång
Men den får jag tydligen ge mej själv
Men den insikten borde han nog inte fått,
Men den som bara blundar
Men den som får gåvor vill ofta ha mer,
Men den som stridar om den så stupar,
Men der rörde inte Brady, han var less på kärringen
men det är futtigt jämfört med vad det kan ge
men det är lätt att begråta dom stupade
Men det är varenda jävels plikt
Men det fanns en tid, trots alla sår,
Men det händer nånting konstigt
men det han gör blir i framtiden guld
men det hjälper sällan dom som har blitt våta
Men det kan va svårt att tro när man inte ser den
Men det kom andra som lekte med tanken
men det leder framåt
men det rår dom inte på
men det tycktes som dom flesta
Men det värsta var att pliten visste att jag hade stål,
Men det var svårt att finna ett fartyg
Men djupt i var människa
Men dom förlora', för fascisterna var starka,
Men dom som riskerar sin frihet
Men dom tog sej till klubben och gjorde sin plikt
Men dom unga, som lärt sej att tänka
Men drar du av för brännvinet
men du kan inte jämt va med
Men du som kämpade i vrede, du som kämpade av kärlek
men en dag så får du ditt svar
Men en dag ska skyarna skingras
men enda chansen är att sätta sej ner
Men ett liv utan visioner,
Men Evelina talar spanska, så dom låna ut sin tjänstebil
Men förälskelsen är flyktig
men för det mesta så ligger han och såsar
Men för min del var problemet av en helt annan natur,
Men för varje gång jag undrar
Men förmågen att älska
Men först slår du ut
Men fartdårar ska jagas, det vet både du och jag,
Men fast du vet, lika väl som jag,
Men fast jag vet du är missnöjd
Men fast lagboken blir större i takt med vår misär,
Men framstegen byggdes på träldom,
men frihetsdrömmen inom oss
Men glashus spricker överallt
Men guldskivor har inget värde för den
men hämden blir dubbelt ljuv
Men här springer ni och göder nåt
Men hör på mej då, mitt trilskande sto,
men han bär på nåt stort
men han säger jag är ett hot
Men hantverksfolket blir importerad
men har man andra att fösa framför sej
Men har man sett halva världen kan man aldrig mer
Men har man svikit förtroenden så många gånger
Men helst vill dom förgöra mej
men hon röstade på Tories varje val av tradition
Men hon ställer krav
Men hur kommer det att gå när någon bestämmer
Men hur ska en sleten gruvarbetare
Men hur ska killen kunna veta vad det är man ropar
Men i det längsta gödde vi myten
men i din besvikelse gömmer du dej
Men i handen höll jag en liten bit papper
men i Lübeck war es klippt
Men i morr'n skall jag ta dom,
Men i SAP lär man sej
Men i sin missnöjdhet gör man gärna andra illa
Men i tankarna finns du hos mej
men ibland går jag in i Hans hus
Men igår kväll var jag vacker,
Men ikväll skall hon inte vänta på sin älskling,
men ingen av dom har någonsin lyckats förstå
Men ingen av dom skänkte mig
Men ingen ber att du ska skrika
men ingen försöker att fly
Men ingen hör - Som ett djur
Men ingen köper dina tårar
Men jag är full som ett svin
men jag är inte sjuk, inte sjuk
men jag är stolt för det jag gjort
Men jag blev inte sjuk
men jag dömer mej i ensamheten
Men jag försökte kultivera mej,
Men jag fick inget arbete
Men jag funderar ibland på hur den kvinna ser ut
Men jag går hellre ner och stämplar än jag odlar hans kvinnoförakt
Men jag glömmer aldrig dom jag har älskat,
Men jag har aldrig känt en sinnlighet som din, min älskade
Men jag har aldrig sett nåt stoltare än du, min älskade
Men jag har aldrig sett nåt vackrare än du, min älskade
Men jag har aldrig smakat nåt så gott som du, min älskade
Men jag hoppas att jag tillåts
Men jag hoppas och tror
Men jag måste nog bekänna, i ärlighetens namn,
men jag söker sanningen
Men jag sitter här och kolkar,
Men jag ska ropa från högsta tornet,
men jag slapp ju att jobba mig trött
Men jag stanna' vid en TV-skärm
Men jag tänker rymma så länge jag lever,
men jag tog en grabb i kragen och frågade varför
men jag tycker inte själv det gör
Men jag var bara trött,
men jag vet att det finns ingen hjälp
Men just nu måste jag bekänna
Men just som han var färdig så hörde han ett skrik
men kärleken liknar en ren katastrof,
Men kärleksbanden skall bestå,
Men kan det förendras därute så kan det här hemma
Men kanske en liten dusör hjälper till,
men kaptenen tog sitt ansvar,
Men kroppen är ju ung och stärk
Men löftena dränktes i blodet
men Leroy gnolar, han känner sej bra
Men liberalerna är värst för dom tror det jämnas ut
Men lukten var helig, för lukten var min
Men människodrinkarn känner ingen gräns för vad han tål
men många blir nå't stort
Men många har börjat förstå
Men mörkrer råder bakom alla fönster
Men mamman som flytt från en svart diktatur
Men med alla sinnen i behåll
men Medelhavet älskar jag, det vill jag helst nå runt
men mest slår dom som tjänar på
men min traktor fick dom ta med våld
Men minnet efter riddaren blev firat varje år
men moralen var hög runt vårt flämtande ljus
Men myglar du med småsaker
Men när alla sover ska hon drömma,
Men när jag ser dom jag kysste i skolan,
Men när jag skalat köttet av dom, då slår jag dom på rygg
Men när man nämner den historien som dom glömde bort nånstans
men när svartskallar omkommer tar man det kallt
Men när vi endå förlorade greppet
Men någon har börjat förstå
Men ni är klokare i Sverige, ja det kan ni lita på
men ni har kanske druckit en del
Men nog bleve det varmt om vi delade säng,
Men nog ser ni, min fru, att jag är ganska skön,
Men nu är du alltså nitton år
Men nu är du redan nitton år
Men nu är jag tillbaks där jag börja, min vän
Men nu blåser det nya vindar,
Men nu får det va nog, nästa gång kan det va jag som står under
Men nu jagas av frestare
Men nu känns det som i en dröm
Men nu lämnar jag dej, du min fattiga kvinna
men nu måste jag duka av bordet
men nu står du fullkomligt still
Men nu står samma Svarta Gäng
Men om du drömmar om ett harem, så ger jag dej pengar
Men om du inte sörjer för
Men om konsten blir ett tidsfördriv
Men om man förenas i striden
Men om man nu mår bra en dag
Men om man tror att infektioner kan botas med bandage
Men om stridslyckan plötsligt vänder,
Men om våldet är ett tecken på klyftor och gap
Men partiet skall komma då bönderna tröttnar
Men partisanerna håller möten
Men redarn och kontoret skiter väl i greker,
Men riddarn bara skrattar, berusad av sin glöd
Men säj aldrig mera åt mej
Men säjer jag min kista
