Alla rader
Och det är mer än man kan säj' om hymlarna
och det är omöjligt att sia eller spå,
och det andra, det får jag av drängen
och det fanns inga fler vittnesmål
och det gamla blitt historia,
och det klankas och tjatas
Och det kommer en dag då sanningen segrar,
och det pissas åt vänster,
Och det räddar förståndet att man lever med känslan
Och det säjs att efter regnet kommer Solen fram igen,
och det sanna blir till guld
Och det vackraste namnet av alla
och det var längese'n han tyckte att han fick nå't vettigt gjort
Och dette spelet har länge vart klassiskt
och doften från havet står tung i vårt rum
och dolkstötarna blev allt hårdare
och dom är för jävliga mot dom som har besparingar
Och dom andra får betala med sitt slit
Och dom andra måste slåss om varje jobb
och dom får hoppas att dom yngre vill ta vid
Och dom fick mej att ta risker så hälften kunde räckt,
Och dom fjäntar som kan unna sej
och dom fruktar för dess kraft
och dom han nya små lagar att stödja sej på
Och dom lärde oss att lyckan är
Och dom litar på dej, dom litar på mej, min kära
och dom pekar mot mina barn
Och dom sa jag var sjuk, jag var sjuk
och dom som riskerar sin framtid
Och dom som slängs ur skolorna till en framtid utan jobb
Och dom som slår dom allra mest
Och dom som var vana att foga sej kunde skola sej
och Don Quixote sa'
och drömmen kommer, stor och varm och trygg
och driva runt på gatorna tills snuten gör en raid
Och du är alltför vacker för att inte ha nå'n man
Och du säger du mist din tro,
Och du själv blir lika lurad fast du inte vill tro't
Och du staplar artigheter snyggt och prydligt
Och du tänkte att om svinen kan bli renade av lera
och du vet vad du vet
och dumheten blir snart ens religion
och dyrka' Nacka Skoglund
Och efter tre dygn i en Folka, utan mat och utan sömn,
och en del har ingenting alls
och en framtid för Nicaragua
och en hjälte för dom svaga
och en kapten i sitt föreband
och en kapten i vårt föreband
och en kvinna som en gång kan älska mej som jag är
och en minderårig biltjuv utgör inget undantag
och en schottis före Beethovens mystik
Och en tillsluten port av solidaste trä,
Och en trettonårig småtjuv ror sällan nåt i land,
och enas kring nya beslut
och er hy är så vacker och vit
och eran nästa statsminister lär ju va så gla i djur
Och ett annat för att jag ska finna
och ett par stycken har jag lovat evig trohet
och ett stambord där Det Vackra Folket finns
Och ettan gör fördelningen perfekt
Och fågeln blev tystare för varje dag,
Och fågeln satt med oss, hur sent det än blev,
Och får gå och räkna timmar för att dagen är så lång
Och får vi inga kurser så har vi inga regler att följa
och för övrigt så sitter dom fel
och för att dom brinner som korta stund på Jorden,
och för att känna att jag faktiskt har passioner
och för stunder jag har kvar
och för tårarna som dom gråtit
och för tio till så får man ta
Och för varje dag blir kistan
och förde den in i mitt hus
och förhoppningsvis så tänkte du som jag
och förklarade att hon inte var i stånd att se
Och först i oktober förstod jag till sist
och förtrycker dina ungar,
Och fast det var natt
och fast han skrev så fick han aldrig några svar
Och Fib-Aktuellt börjar ge mig komplex
och fienden är i hög grad konkret
Och fienden är i minoritet
och folk som aldrig varit i en hamn
och folket drevs ifrån den plats
och folket och ledarna talade om samma framtid
Och frälsarn bakom bardisken,
och frågar hycklarna
och från betydligt närmre håll
och från tornet han valt just för dagen
och frihetsklockorna ringa,
Och frosten i mitt sinne drev pärlor till min kind
och fryser så vi darrar
och fyllehundra bevisen
Och fyran får det också jävligt gott
och går och blir förkacklade
och ge dej kärlek, och älska dej
och ge er denna sång
och gemenskapen man känner
Och genom skimret kan jag se en spegelbild där utanför
och ger oss ett leende
och ger seg av mot nästa svarta skog
och gråt mej till sömns varje natt
och hästhandlaruppriktighet
och hävdar, med koketta tjut,
och hålla mej ung, och sen ger mej passion
och håller andan
och han for hem, med bara bitterheten kvar
och han gjorde pinan kort
Och han ser hur dom slår ut varandra
Och han svor att en dag skulle segern
och han svor vid alla helgon
Och han var ung, han var en av många hundra,
Och han ville göra en film om mina bröst och min häck
och handen om hjärtat var kall
och hans tid med Juanita
och har häng på ministertaburetterna igen
Och har man inget eget som man kan sälja bra,
och hennes glöd gav dom andra kraft och mod
och herrarna som köpte mej
och himmelens stjärnor
och hon håller det vid liv
och hon var vacker och vän som ett troll
och hon ville inte kämpa ensam
och hon ville ju bara visa att hon dög
och hoppas att få ärva någon okänd tant
Och huden blev en fästning som inget släppte in
och hugger dom på sex timmar för att snuten själv är skraj
Och hur många gick under för det som var rätt
och hur man spränger casinon i luften,
och huvet snurrar när jag tittar ner
Och i biblioteket
Och i förorternas tysta köld där betongen gör en stum,
och i Folkets Park, på lördan,
Och i mina stunder av sorg och förtvivlan
Och i natt får hon inte sova med sin älskling,
och i rännstenen låg alkisar och trashankar som svalt
Och i sina klor
och i spetsen för massorna gick där en son till en bonde
och igår försvann dom som en gång var mina bröder
och Indalsälven gör mej gråtmild in i märgen
Och ingen litar på sin egen styrka,
och ingen orkade längre räkna
och ingen stod ensam i motgångens stund
Och inget kan hindra den
Och inget nederlag har nånsin varit svårare
och inte ge nånting
och inte ilskna till
och inte vetat att du fanns
och inväntar tåligt den betagande Christine
och jämfört smällarna
och jäntorna var där från hela trakten
och jag älskade dom ifrån Kina
Och jag är ingen fågel
och jag är inte dålig i sängen
Och jag är välsedd hos politiker
Och jag bävar för hur det skall gå för vår värld
och jag biter på naglarna när jag fått se
Och jag bländades av denna kunskap,
Och jag blir aldrig slav,
och jag doftar som et svin
Och jag drömmer i smyg när jag lyssnar på Stones
och jag drömmer om Paris
och jag förbannar att Ni finns till, Herr President
Och jag har känt att det var sant, men när jag ställs inför ett svek
Och jag har pimplat grogg med fiskarna som går på Öresund
Och jag jobbar så gott jag kan för att få
och jag känner att din omfamning är öm,
och jag knyter min magra hand,
och jag kunde lika gärna dött igår
och jag orkade inte stanna kvar
och jag pratade inte med nån ann
Och jag pratar - I Panik
Och jag rider framåt,
Och jag såg en svag men tydlig glöd
och jag såg hur din blick klädde av mej i smyg
och jag såg hur min fågel flög ut
Och jag ser att du gråter, Marianne
och jag ser det ni gör
Och jag ser i Lektyr att jag borde ta gift
Och jag ser upp mot stjärnan i öster,
och jag själver mest av gråt
Och jag sjunker - Som en sten
och jag ska ringa i klockorna
och jag skall göra allt jag mäktar
Och jag skriker - Hemska tjut
Och jag skulle ta oss tryggt i hamn
Och jag tänker framåt
Och jag tänker på kvinnor och på brännvin och Jesus,
Och jag tänker på lagen som låter en utslagens
Och jag tror just en av dom kommer att göra
och jag upptäcker att den har slocknat
och jag växer till mej
och jag vaggas till sömns i min ensamhets famn
och jag vet hur Björn Borg knytar skorna
Och jag vet mer om Osmonds än jag vet om mej själv
och jag vet vad jag vet
och jag vill inte ha pengar
och jag ville ju bara va i gång
och Jan Myrdal förleder,
och jeg ville se allt det som fanns
Och Juanita måste gömma sej i bergen,
Och Juanita, hon var med dom vid fronten,
och jublar när vi strandar
och kämpa ner imperierna
och känner hur vindarna blåser mej ren
och kärlek blitt ett annat ord för hat
och kärlek under tonåren
och kåporna blundande samfällt för morden
och kamratskapen var värden
och kisar emot ljuset
Och klär man av sej naken
och klockan kan va' vad som helst
och knalla' in på muggen för att lätta på sitt tryck
och knyter den i skammen,
Och knyter livets kärleksband,
Och kom ni som orkar kämpa
Och kom ni som vågar fjättra er
Och kommer vi dithän har redan en hel del förendrats
och krossar dom tomma glasen,
och kunna fukta marken framför dej där du går
Och kvinnan försvann ur mitt liv
och kvinnor tills jag vadade i blod
och kvinnorna jag älskat som nedlagda stationer,
och kylan börjar gripa om hans hjärta
Och kylan trängde utåt och härdade mitt skinn
och lärde nya språk och ny kultur
och lät din pappa ge dej tröst
och låta Svensson skjuta till
och låtsas som det regnar
och landa' i Aten
och leva sitt eget liv
Och lever bara för varann,
Och lider man av cellskräck är pliten go och snäll
och ljusen blåstes ut,
och LO-chefen ta en tur i båten,
och lockande, i solen
och luften fylls av gas,
Och månader kom, och månader gick,
och mamman fick äntligen frid
och man behöver verken läsa eller resa
och man har hörd vad dom har sagt
Och man har levt med folk som pundar
Och man har också träffat rika,
Och man har sett hur folk i skiten
Och man har sett hur jugoslaver
Och man har träffat unga tjejer
Och man har vatt på diskoteken,
Och man lyssna till dom äldre för den kunskap som dom har
och man söker dom främstas händer
och man själv en mänsklighet,
och matriarkakotterier
och med ögonen blanka av skräck
Och med Carlos kom sanningen äntligen fram
och med dödens trötthet i sitt sinne,
och med en moderat han tycker är en skit
och med kärleksfulla ord
och med nakna blåfrusna ben
Och medan löparna far fram och åter,
och medan springarna lackar av svett
och min framtid slog jag själv ihjäl
och min kunskap gav mej vänner överallt
och mina lungor,
och mina sanningar
och minnena är som en kär gammal vän
Och minnerna tar sakta slut
och mista varje hopp om mänskorna
Och mitt namn skulle viskas överallt
Och när Alice Timander går ut i en säck
och när damen har dött för sin älsklings skull
Och när det stod klart att det gått som hon trott
och när dom äntligen bände loss mej var näsan också knäckt
och när dom libyska missilerna rasar mot Miami Beach,
Och när glöden har falnat,
och när Grenada invaderar Philadelphia
och när hjälpen tar slut blir den nödställde vred
Och när Hyland får visa sitt senaste flin
och när jag börja' sjunka
Och när jag bad honom dra så blev jag löst från mitt kontrakt
och när jag fått en arm om dej så blir du aldrig fri
och när jag hör vad dom lär sina ungar,
och när jag vaknade hade hon gått
och när kubanerna minerar Hudson River,
Och när löparna slutgiltigt snubblat,
Och när Perrolf och Tellemar jollrar som glin
och när rösten åker ner i magen,
och när springarna sprängt sina liv,
Och när vi skulle gå kom chefen ut och ville skaka hand
och när viljan är allt man har,
och nätterna biter om hösten
och någon tände lamporna
Och nöjestemplen erbjuder
och namnen på platser och människor där var så vackra
och natur i harmoni
Och ni är det framtida livet,
och ni är historiens barn
och ni borde veta, att turisternas pengar
och nog har jag en liter på hyllan
Och nog lät jag mej behagas av
och nu handlar det om I.B. och om stora CIA
och nu sitter jag på marken och förblöder
och om att man aldrig bör veta sin plats
och om att samhörigheten tryter
och om dom tvekar peka tinningen emot dom
Och om du inte längre vill ha mina plågor
Och om folkhemspräktigheten
Och om hon anser att jag förtjäner det
Och om kvällen ber hon om sångerna
Och om kvällen sjöng hon sånger till gitarren,
Och om man levde enligt skriften kom man upp till himmelen
och om sin far som en gång varit i Madrid
och om varför många blev besvikna när dom fick veta vem som vann
och oss på samma gång
Och på jobbet kom chefen och gav mej förslag
Och på kvällen såg jag nyheterna
och på min trofasthet mot dom ideal
och på varje fråga har man själv ett svar,
och plågorna försvann
och plötsligt så dämpas sorlen,
Och plötsligt så tystnar vrålen,
och plötsligt stod där sårade
och Pluto skötte böckerna i Svarte Petters stall
och pröjsar ni i förskott blir det bara åtta pund
och rätten slog fast det som läkarna sagt
och redan klockan åtta
och regnet slår mot vindrutan, så känner man sej fri
och rivsår på min rygg
Och runt i stugorna sitter dom dödliga
Och ryktet far på vingar genom staden
Och säj aldrig mera
Och så en kväll finns han där,
Och så länge sanden ännu rinner ut
Och så virvlar feberdansen,
och såg med bestörtning hur orätt det var
och såg ut i rymdens evighet
och sånt är illa, det kan bli sex timmars vård
Och sa att frugan hans och ungarna var bortresta ett tag
och sakta förbleknar stadens färgsprakande torg
och Sancho med sin hatt
och sanningarna står mej opp i halsen
Och se efter åt mej hur hon kammar sitt hår,
och se'n sjöng dom sin gräsliga melodi
Och sedan samlades kören
och sedan var allting förbi
och semestra' på ett nybyggt lyxhotell
Och sen dess så har han ordning på balansen
och sen förstod han inte alls vad vi skrek
och sen kan vi öka dosen efter hand
Och sen tog han sats, från fyra meter, som en galen tjur
och sen utdelas huggen
och ser hur Solen sänker sej mot vattnet
och ser oss på trottoaren,
och ser på bilderna av alla stjärnorna
och själsliga inavel släpades ut i ljuset
och själva kyrkan har välsignat våran mellanölsmoral
och själva lägger sej för ställning och manér
och sköljde glas och koppar som hon alltid hade gjort
och sköt ihjäl en vansinnig vakt
och ska vandra ut i livet,
och skatten är lika för alla
och skriver på kontrakt med Djävulen
och skulle se på drottningens chateau
och skyarna blänkar som slöjor av guld
och skyltdockorna ler som om
och skyndar genom morgonvinden
och skynningstimmen tiger still,
och slängdes ut i havet i en säck
och släper vagnen för att nå en morot i ett band
och släpper in den bris
och slår dej där jag vet att det gör ont
och slåss emot varann
och slåss för framtiden
och slåss om hur jag borde va
och slet som tjänstehjon,
och sliter ur mej tarmarna,
och slog ut med armarna
och snörvlar som en byråkrat,
och snart är det fult att va sosse
Och snart fanns det flera som kunde gå ed
och snart hade sommarn blitt höst
och snart kände jag livslust igen
och snart låg hustrun bunden
och snart så åker vi i sjön,
Och snart så satt hon med i riksdagsgruppen,
Och snart stod det klart hur man miste sitt liv,
Och snart var baren fylld av journalister och polis,
Och Solen gick upp över Kina,
och solen stiger, varm och stor, och färgar himlen röd
Och som den trygge vinterkung,
och som får sno för att få trygghet, är lösningen en cell
och som skiter i hur många som spyr
och ställde den mitt på mitt bord
och stärk inför kommunismens idé som enade Kubas folk
och stånga läkarns tänder ner i halsen
och stanken från vidöppna gravar längst ner i vampyrernas slott
Och stjärnorna dom vandrar som dom brukar
och stroferna jag lyckas formulera
och super upp din lön,
och svänger sina liar ner' i dalen
och svär vid Gud, att kärleken är evig
och Sven Lindqvist har sjuk fantasi
